Tygets och de första modehusens historia

Det är inte så ofta det skrivs om de riktiga modeskaparna, nämligen de som syr de plagg som designern och modellerna sedan får all kredit för. Det skrivs inte heller så mycket om material, mönster och texturer, än mindre om något så osexigt som tyg, som trots det har en ytterst framträdande roll – i varenda modeplagg.

Tygets historia

Behovet av olika slags tyger har funnits i alla tider, och användningsområdet är nästintill obegränsat från att skydda från solljus, insyn, drag och kyla till att smycka dåtidens amffiteatrar och kungliga slott.

Från allra första början var det endast kejsaren av Kina som kände till konsten att göra siden av silkesfjärilslarvens tård. Skulle någon annan få nys om tekniken ansågs detta vara ett sekretessbrott.

Efter många års monopol var det dock en prinsessa, som på uppdrag av Konstantinopels kejsare, smugglade ut ett par silkesfjärilsägg genom att gömma dem i sitt eget hår. Denna händelse sägs ha satt stopp för kejsarens monopol.

Det var först under 1500-talet som tygtillverkningen verkligen tog fart i Europa, i synnerhet i Italien, med familjen Medici som ledande inom branschen. Även familjen Benozzos spelade en avgörande roll för branschens överlevnad, då mannen i familjen arbetade som guldsmed. Det var ett yrke som förknippades starkt med tygtillverkning eftersom såväl ädelstenar som guld var vanliga brodyrdetaljer på diverse klädesplagg.

De första modehusen

De allt sämre arbetsvillkoren och höga tillverkningskostnaderna gjorde att majoriteten av tygtillverkarna flyttade från Italien till Frankrike. Länge var det endast överklassen som hade råd med de exklusiva sidenplaggen och accessoarerna, och det var också överklassen som ända in på 1600-talet dikterade villkoren för vad som ansågs vara god smak. Resten av Europa lyssnade och tog efter.

I Paris uppfanns inte bara haute couture, utan även de första modehusen och modemagasinen. Den franska modedominansen höll i sig fram till andra andra världskrigets slut, då både Italien och USA började visa framfötterna.

Då som nu kännetecknas den franska modescen av flärd och lyx, vilket inte är att undra på då det fortfarande finns sömmerskor och skräddare som sitter och syr exklusiva haute couturekläder – för hand! De som var aktiva i dåtidens modehus är för länge sedan pensionerade, men visst är det enkelt att se dem framför sig, diskuterandes mönsterpassning med Chanel, Lagerfelt eller Cerrutti.

De rika arvtagarna

Såväl Hermès, H&M, Zara, Louis Vuitton och Chanel är stora etablerade modejättar som alla tillverkar och säljer såväl dam- som herrkläder och accessoarer. Hos svenskägda H&M går det att hitta riktigt prisvärt mode för både unga killar och äldre herrar, precis som det gör hos den spanskägda modekedjan Zara. Däremot krävs det en något tjockare plånbok för att handla hos övriga tre.

Här följer en lista över arvtagarna (alt. ägarna) till ovan nämnda modehus:

– Axel Dumas, Frankrike, storägare i Hermès

– Stefan Persson och Lottie Tham, Sverige, arvtagare till H&M

– Bernard Arnault, Frankrike, ordförande och vd för Louis Vuitton

– Amancio Ortega, Spanien, grundare av Zara

– Alain och Gerard Wertheimer, Frankrike, arvtagare till Chanel