Vid sekelskiftet runt 1800-talets slut och i början av 1900-talet, var den stora utsmyckningen borta och höga klackar, spetskrås och sidentyg hade övertagits av kvinnorna. En riktig gentleman skulle numer klä sig i all enkelhet, dock med stil och finess, hatt, käpp och utan lyxiga attiraljer. Färgerna skulle inte vara grälla utan gå i dova toner och vara gråa, svarta, bruna, marinblå, beige osv. Ibland kunde tyget också ha svaga ränder eller rutor, vilket var ett engelskt påfund som spred sig till övriga Europa.
Vardagsklädseln
Man brukar kalla vardagsklädseln för ”promenadklädsel” med ett annat namn under sekelskiftet. Den var dock betydligt finare än de vanliga jeansen och t-shirts som man gå klädd i idag. Männen skulle ha hatt och fluga eller slips, kravatt, tillsammans med en väst och en vit skjorta med styv krage undertill. Raka byxor prydde nederdelen och dessa skulle helst ha pressveck. Materiale
t var främst ylle och samma sak gällde för ytterrocken.
Huvudbonaden
Hatt var oerhört viktigt för män vid sekelskiftet och dessa hattar kunde under sommartid bytas ut mot halmhattar och kasketter, samt vegamössan som vi kallar för skepparmössa idag. Att inte bära hatt ansågs ofint och hattmodet präglades främst av kungligheterna och överklassen. När de första badorterna kom till, blev det också ett skäl till att hattmodet kom att växla. Mycket av dåtidens hattmode för män har idag tagits över av kvinnorna. Filthatten, vegamössan och kepsen är toppmodernt inom dammodet år 2018/2019.
Som finhatt använde männen cylinderhatt, vilket främst förekom på baler och högre tillställningar. Det var alltså viktigt att man bar rätt hatt vid rätt tillfälle om man tillhörde den rätta samhällsklassen och kunde visa att man förfogade över de ekonomiska medlen.
